Ironi med en besk bismak

USA:s nyliberalaoch neokonservativa regim räddar ytterligare en storbank från att gå i konkurs, denna gång Citigroup. Och i Sverige har nyliberalerna i regeringen tvingats till förstatligande av storbanken Carnegie.

Ironin i det hela överväldigar inte bara mig, utan säkerligen även de beslutshavare som nu tvingas till en politik som ligger så långt från deras ideologi det bara går. De tvingas till att förstatliga och reglera storföretag, något de egentligen tar avstånd från.

Rent logiskt förstår jag varför den amerikanska regeringen räddar Citigroup och varför den svenska regeringen gick in och tog över Carnegie. Det handlar om att skydda ekonomin och på alla sätt förhindra att den finansiella krisen förvärras.

Ränt känslomässigt ger det mig en besk smak i munnen. För jag vet att om jag startar ett företag som sedan kånkar, så kommer inte Anders Borg och Mats Odell hjälpa mig att betala mina skulder, hur välskött företaget än är. Det enda de kommer att säga då att sådan är marknadens lag och att staten ska hålla sig så långt borta från att lägga sig i marknaden som möjligt.

Det var säkert en bitter kalk att svälja för Borg och Odell när de tvingades till att förstatliga Carnegie. Vilket jag rent logiskt förstår. Problemet är nog snarare att ingen av marknadens apologeter kommer att erkänna att marknaden kan misslyckas.

Utveckling innebär att man lär sig av sina misstag.

Dagens citat: "There is no harm in being sometimes wrong — especially if one is promptly found out." (John Maynard Keynes)

"Mina herrar, en depression är en bra, kall dusch för kapitalismen." (Joseph Schumpeter)