Jag är skeptisk

I dag kom så beskedet som vi alla visste skulle dyka upp. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet bildar en koalition för att kunna slå den borgerliga alliansen i valet 2010. Så otroligt och helt fantastiskt förutsägbart. Ärligt talat, det var ju knappast en överraskning att det kommer att bli "alliansen vs. koalitionen" i 2010 års mästerskapsmatch, förlåt riksdagsval.

Det känns lite som om höstens bråk mellan oppositionspartierna har varit ett spel för gallerierna. Jag vet inte sanningen, bara hur jag känner.

Kommer koalitionen att lyckas slå alliansen? Det vet ingen förrän rösterna har räknats. Taktiken att inte samarbeta formellt innan valet misslyckades 2006, så det är väl dags för de tre partierna att testa nya strategier.

Mitt personliga problem är att valmöjligheten minskar för den enskilde väljaren. I stort sett blir det två olika partier som man röstar på, antingen demokraterna eller republikanerna, förlåt vänsterkoalitionen eller högeralliansen. För första gången kommer jag nog att rösta blankt i ett val eftersom båda blocken innehåller partier som jag aldrig vill lägga en röst på.

En annan tvekan jag känner inför de här samarbetena är att de cementerar blockpolitiken, istället för att hålla det öppet för koalitioner och samarbeten som inte tillhör de traditionella i svenska politik.

Dessutom tror jag att den här typen av starka valallianser kommer att få väljarna att rösta på små ytterlighetspartier, som till exempel sverigedemokraterna. Och om sd kommer in i riksdagen då kommer jag med största sannolikhet emigrera.

Just nu är det svårt att säga och se om samarbetet är till fördel för partierna eller om det är en nackdel. Det får tiden utvisa. Jag vill bara uttrycka min skepticism.

Dagens citat: "Min uppfattning är att de politiska partierna har vissa värderingar som grund för sin politik, värderingar som återkommer med sådan konsekvens vid behandlingen av olika politiska frågor att man kan tala om en ideologi, en åskådning. Detta innebär inte ett slutet system i den gamla ideologiska bemärkelsen och det främsta beviset för detta är väl att partierna [numer] är beredda att ändra sina politiska metoder på grundval av en fördjupad kunskap om verkligheten, en förädlad verklighetsuppfattning. Det har alltså skett en utjämning men det betyder inte alls att värderingarna och ideologierna har spelat ut sin roll som drivkrafter för den praktiska politiken." (Olof Palme i en debatt med Herbert Tingsten)