Rumsfeld = arrogans

Efter att ha läst artikeln om Donald Rumsfeld har jag mest lust att utbrista i en långa utläggning om mister Rumsfeld tvivelaktiga härstamning från biblisk ondska och med inslag av väl valda förolämpningar rörande hans intelligens och ideologiska hemvist. Jag är sugen, men det tänker jag inte göra. För jag står över sådant republikanskt Karl Rove-tjafs (nu när vi ändå talar om ondska av bibliska proportioner).

Det enda jag vill säga angående Rumsfelds godkännande av tortyr i Abu Ghraib-fängelset är att: Hur f-n trodde han att det inte skulle komma fram?

För det första kunde vi alla räkna ut att tortyren som användes av fångvaktarna i Abu Ghraib hade godkänts eller i alla fall uppmuntrats av de högre nivåerna i den amerikanska militären. Det vill säga president, försvarsministern eller någon av de otal militärer som förde befäl i Irak.

För det andra, han är aktiv politiker i USA. Trodde han verkligen att det skulle gå att undanhålla? Det amerikanska politiska systemet bygger på att skvallra för kongressen eller media så fort man inte har makt eller inflytande. Någon som minns Watergate och Deep Throat?

För det tredje, hur kan människan vara så arrogant att han skickar ut sin attackhund för att kritisera de senatorer som har klandrat, med argumentet att det är opatriotiskt att ge sig på de som har tjänat sitt land. Återigen den gamla amerikanska vanföreställningen att "Dissent equals disloyalty".

Dagens citat: "War is merely the continuation of politics by other means." (tillskrivs general Carl von Clausewitz)

"The absence of evidence is not necessarily the evidence of absence." (Donald Rumsfeld)

"Our work for peace must begin within the private world of each one of us. To build for man a world without fear, we must be without fear. To build a world of justice, we must be just." (Dag Hammarskjöld)

"Yes, if you wish. I have indicated it was not in conformity with the UN charter from our point of view, from the charter point of view, it was illegal." (Kofi Annan om Irakkriget)