Vem står egentligen med rumpan bar?

Debatten om Anna Odell fortsätter. Thomas Jackson, läkare och psykiatrisk konsult (inte psykiatriker, utan psykiatrisk konsult, vad nu det betyder) uttalar sitt stöd för konstnären i en debattartikel på Sydsvenskan. Han menar att Odell har lyckats dra ner byxorna på psykiatrin och exponera den. På vilket sätt då undrar jag?

Självklart ska psykiatrin debatteras och granskas, precis som alla andra offentliga verksamheter. Men ett barnsligt försök att få uppmärksamhet leder knappast till att den psykiatriska vården avslöjas.

För det första så riktade Anna Odell in sig på EN psykiatrisk mottagning av alla som finns i Sverige. På vilket sätt är S:t Görans sjukhus representativ för helheten?

För det andra så togs Odell in av polisen. Det vill säga att de som arbetade på psykakuten fick reda på att en våldsam, självmordsbenägen och tydligen psykotisk patient var på väg in. Därför vidtog de åtgärder för att täcka alla eventualiteter.

För det tredje om man nu vill skina ett ljus på hur den svenska psykiatriska vården fungerar. Varför då ge sig på de som jobbar hårt på golvet? Hade då inte varit bättre att granska de som faktiskt fattar besluten och allokerar resurserna till vården? För att på så sätt upptäcka eventuella fel och brister. Väcka debatt kring detta och på sedan arbeta mot målet att allt ska förändras till det bättre.

För det fjärde så är det bra att Anna Odell har lyckats väcka en debatt. Tyvärr handlar den inte om svensk psykiatrisk vård. Utan om hennes metoder och påhitt. Om hon nu verkligen ville den psykiatriska vården skulle debatteras. Då skulle hon sett till att hitta ett sätt som inte leder till att debatten bara handlar om henne.

Dagens citat: "No one can flatter himself that he is immune to the spirit of his own epoch, or even that he possesses a full understanding of it. Irrespective of our conscious convictions, each one of us, without exception, being a particle of the general mass, is somewhere attached to, colored by, or even undermined by the spirit which goes through the mass. Freedom stretches only as far as the limits of our consciousness." (Carl Gustav Jung)

"Conscience is the internal perception of the rejection of a particular wish operating within us." (Sigmund Freud)

"It is not human nature which can assign the variable limits necessary to our needs. They are thus unlimited so far as they depend on the individual alone. Irrespective of any external regulatory force, our capacity for feeling is in itself an insatiable and bottomless abyss." (Émile Durkheim)