Konstig konst blev mest skämt skämt

Är allt tillåtet om det bara kallas konst? Vad är konst? Det är två frågor vi har fått anledning att kontemplera över den senaste veckan. Allt sedan konststudenten Anna Odell spelade psyksjuk och togs in på psykakuten.

För mig ligger konsten i betraktarens öga. Så för mig är inte Anna Odells påhitt konst, snarare ett övergrepp mot den hårt arbetande personal på St Göran och de riktiga patienterna som befann sig där.

Men att döma av debatten var det konstigt enligt ett antal personer, där ibland Pål Hollender. Om ni kommer ihåg honom. Den åsikten får han står för. Jag håller inte med.

Under lång tid har ett flertal konstverk gett upphov till just frågan om vad konst egentligen är. Senast före Anna Odell var det konstnären som kissade i Umeå konsthall. Tydligen ett väldigt viktigt verk enligt förståsigpåare och självutnämnda experter.

Det kanske är just här problemet ligger. I dag är det inte betraktaren som bestämmer vad som är konst. De som bestämmer är de förut nämnda experterna och viktigpettrarna. De som opponerar sig mot deras förmätenhet klassas som ointelligenta kälkborgare.

Självklart ska konst provocera, men då måste konstnären vara beredd att ta debatten och stå för konsekvenserna av sitt verk och inte bara gömma sig bakom förklaringen ”det var ju KONST”.

Nu vet vi ju inte vad Anna Odells verkliga syfte var, men för mig är det ganska talande att hon vägrar förklara eller ens uttala sig. I mina ögon tyder det på att hon nog inte riktigt visste själv varför hon gjorde det hon gjorde. Syftet med hennes ”konstverk” vara snarare att det skulle vara provokativt för provokationens skull. Det vill säga inget underliggande intresse att överhuvudtaget föra fram en vettig ståndpunkt.

Jag förstår att överläkaren på psykakuten är förbannad. Det har han all rätt att vara, med tanke på att Anna Odells påhitt slösade bort viktiga resurser som kunde ha använts till personer med verkliga behov.

Nä, nu ska jag bajsa i rosa hink på Stortorget i Malmö. Det ska bli min nästa stora INSTALLATION. Jag ska kalla det ”Månsken i Uzbekistan”. (OBS! Föregående mening innehåller ironi. Jag har inget behov av att defekera offentligt.)

Dagens citat: "It's Po-Mo! Postmodern....weird for the sake of weird." (Moe Szyslak)

"It is quite impossible for a proposition to state that it itself is true." (Ludwig Wittgenstein)

"For a long time I limited myself to one colour — as a form of discipline." (Pablo Picasso)